"Jag hade aldrig tidigare varit så kär som jag var i honom och allt i relationen gick mycket fort, även det faktum att han snabbt började utöva kontroll över det mesta som hade med mig och mitt liv att göra. Han var svartsjuk på allt och alla runt mig – sa att de var dumma i huvudet och att han inte ville ha med dem att göra. När han var på krogen så var han ofta med andra tjejer för att jag skulle bli lika svartsjuk som han var.
Precis som allting annat med honom så accelererade våldet och blev värre. Det var tydligt att det gällde olika regler mellan honom och mig. Vid ett tillfälle tryckte han ner mig mot golvet. Vid ett annat tillfälle rev han sönder mina kläder och slog sönder allting i min lägenhet. Jag gjorde inte slut då, för jag såg inte vad jag var med om. Åren gick och vi fick ett par barn tillsammans. Som sagt, allt gick fort med den här mannen, men uppbrottet tog ungefär ett år! Det var bråk, hot och totalt kaos, men till slut var jag och barnen fria.
Flera år efter att det tagit slut tog jag kontakt med kvinnojouren. Jag märkte att det fanns obearbetade trauman från den tiden, framför allt märkte jag det i min nuvarande relation och det fanns en frustration i min kropp som jag inte kunde bli av med oavsett vad jag gjorde. Visst förstod jag att jag borde ha pratat om våldet tidigare, men jag hade inte träffat någon jag kände förtroende för och jag trodde ingen förstod vad jag gått igenom.
På en kurs träffade jag en kvinna som jobbar på Kvinnojouren i Borlänge och det klickade. Jag vågade inte ringa direkt, men efter någon månad hörde jag av mig till henne och började gå i stödsamtal. Så här i efterhand kan jag bara konstatera att min ryggsäck känns mycket lättare och jag tänker i princip aldrig på det som hände och hur jag mådde. Det påverkar inte mig på samma sätt längre. I dagsläget har jag till och med ha en bra kontakt med honom kring våra gemensamma barn – det trodde jag aldrig att jag skulle kunna ha.
Till dig som funderar på om du ska ta hjälp av kvinnojouren: Värdera upp din historia och dina känslor! Att vara utsatt för våld påverkar en mer än vad man tror själv. Våld är aldrig litet, det bara känns så."
"Jag hade aldrig tidigare varit så kär som jag var i honom och allt i relationen gick mycket fort, även det faktum att han snabbt började utöva kontroll över det mesta som hade med mig och mitt liv att göra. Han var svartsjuk på allt och alla runt mig – sa att de var dumma i huvudet och att han inte ville ha med dem att göra. När han var på krogen så var han ofta med andra tjejer för att jag skulle bli lika svartsjuk som han var.
Precis som allting annat med honom så accelererade våldet och blev värre. Det var tydligt att det gällde olika regler mellan honom och mig. Vid ett tillfälle tryckte han ner mig mot golvet. Vid ett annat tillfälle rev han sönder mina kläder och slog sönder allting i min lägenhet. Jag gjorde inte slut då, för jag såg inte vad jag var med om. Åren gick och vi fick ett par barn tillsammans. Som sagt, allt gick fort med den här mannen, men uppbrottet tog ungefär ett år! Det var bråk, hot och totalt kaos, men till slut var jag och barnen fria.
Flera år efter att det tagit slut tog jag kontakt med kvinnojouren. Jag märkte att det fanns obearbetade trauman från den tiden, framför allt märkte jag det i min nuvarande relation och det fanns en frustration i min kropp som jag inte kunde bli av med oavsett vad jag gjorde. Visst förstod jag att jag borde ha pratat om våldet tidigare, men jag hade inte träffat någon jag kände förtroende för och jag trodde ingen förstod vad jag gått igenom.
På en kurs träffade jag en kvinna som jobbar på Kvinnojouren i Borlänge och det klickade. Jag vågade inte ringa direkt, men efter någon månad hörde jag av mig till henne och började gå i stödsamtal. Så här i efterhand kan jag bara konstatera att min ryggsäck känns mycket lättare och jag tänker i princip aldrig på det som hände och hur jag mådde. Det påverkar inte mig på samma sätt längre. I dagsläget har jag till och med ha en bra kontakt med honom kring våra gemensamma barn – det trodde jag aldrig att jag skulle kunna ha.
Till dig som funderar på om du ska ta hjälp av kvinnojouren: Värdera upp din historia och dina känslor! Att vara utsatt för våld påverkar en mer än vad man tror själv. Våld är aldrig litet, det bara känns så."
