Att det började väldigt passionerat och kändes för bra för att vara sant är en beskrivning som ofta ges. Många kvinnor beskriver i efterhand att allt gick väldigt snabbt i början av relationen. Svartsjuka och olustiga reaktioner gör att hon börjar anpassa sig i att det inte ska bli värre - ändå blir det värre. Det här är ett sätt för förövaren att utöva makt och ta kontroll. Hennes livsutrymme minskar. Detaljerna kan skilja sig åt, men det är nästan alltid samma mönster av nedvärderande ord, kränkningar och direkta eller indirekta hot. Många beskriver att det psykiska våldet fått dem att känna sig galna. Det stannar dock sällan vid det psykiska våldet, utan det hänger tätt samman med andra typer av våldsuttryck. Dock tycker vi att man ska slopa det gamla uttrycket om lämna vid första slaget. Det första slaget kanske aldrig kommer, när ska man då lämna om man är svårt våldsutsatt utan att det är fysiskt?
Du kanske har hört om normaliseringsprocessen? Det handlar om att gränser förskjuts, att hon isoleras till förövaren och att ett känslomässigt beroende skapas. Det kan också beskrivas som en överlevnadsstrategi eftersom det blir hennes sätt att anpassa sig för att stå ut. När vi förstår förövarens strategi kan vi förstå varför det är så svårt att lämna.
Det är ofta svårt att identifiera sin egen våldsutsatthet. Det är vanligt att känna känslor som skuld, skam och tvivel. I våldet och kontrollen isoleras man till förövarens sanning och världsbild, därför är det viktigt med ett bra stöd. Många tänker att de inte borde ta upp vår tid och att någon annan behöver oss bättre, att det finns många som har det värre. Så tänker inte vi. Har du tänkt tanken på att höra av dig till oss? Gör det, vi finns här för dig!
Mäns våld mot kvinnor är systematiskt och börjar ofta subtilt. Därför är det svårt att se hur våldet stegvis ökar och hur gränserna för det normala förskjuts. Det ser inte lika ut för alla, men många känner igen sig i dessa beskrivningar av våldets upptrappningsfas.
Den första tiden i relationen är ofta fylld av stark passion. Många beskriver att de aldrig känt sig så sedda, men också att allt gick väldigt fort.
Svartsjuka brukar vara en av de första varningssignalerna. Det kan börja med något som upplevs som kärleksfulla uppmaningar och omsorg, för att övergå till helt grundlösa anklagelser, kontroll och bestraffningar.
Att isoleras i sin relation handlar ofta om social isolering, alltså att du sakta men säkert isoleras allt mer från vänner
och familj. Dina vänner ogillas, nedlåtande kommentarer om att du pratar i telefon med din mamma för ofta eller så blir förövaren svartsjuk på kontakten med pappan till ett av dina barn. Gradvis kan det bli så att du undviker kontakter för att du inte ska bestraffas. Kanske slutar dina vänner att höra av sig eftersom du alltid tackar nej till att umgås. Du kanske inte ens får ha vilka kontakter du vill i din telefon eller tvingas ta bort vissa vänner från Facebook, eftersom förövaren är svartsjuk. Social isolering gynnar förövaren eftersom du förlorar möjligheten att prata med andra om det som sker i din relation, förövaren gör sin sanning till din sanning.
Med tiden kanske förövaren kallar dig allt mer nedsättande ord, nedvärderar det du gör och manipulerar dig känslomässigt. Självkänslan bryts ned och man lägger allt mer skuld på sig själv. Det övergår ofta till fysiskt våld, men inte alltid. Man kan vara mycket svårt utsatt utan att någonsin ha blivit fysiskt angripen eller misshandlad.
Gaslighting går ut på att du ska börja tvivla på dina minnen och din verklighetsuppfattning. Dina upplevelser, minnen av händelser och känslor förminskas och förnekas. För att han ska få mer kontroll över dig behöver hans sanning och verklighet bli din sanning och verklighet. Begreppet kommer från en gammal film som heter Gaslight. Filmen handlar om att en man vill få en kvinna inlagd på psykiatrisk klinik, därför försöker han att intala henne att hon blivit galen.
Överdriver jag? Har det ens hänt? Håller jag på att bli galen?
Det kan också handla om falska anklagelser riktade mot dig, som du pressas till att "erkänna". Det är väldigt vanligt att anklagelserna handlar om otrohet. När upplevelser, känslor och reaktioner uttrycks besvaras det ofta med anklagelser om att vara psykiskt sjuk eller instabil.
”Du skrämmer mig, hur mår du egentligen? Du är ju paranoid."
Reaktiv misshandel eller reaktivt våld handlar om att få dig att "tappa det" för att kunna använda reaktionen mot dig. Du kanske skriker, slår eller kastar saker. Det är ett sätt att ta makt genom att skrämma kvinnor till tystnad, eftersom den reaktion han plågat henne fram till kan användas emot henne. Många kvinnor känner skam och skuldbelägger sig själva för hur de reagerat. Ur vårt perspektiv är det en normal och förståelig reaktion på en fruktansvärd plåga.
Det betyder inte att du är som honom.
”Du är verkligen psykiskt sjuk, det är ju du som misshandlar mig”
Reaktivt våld går hand i hand med gaslighting. Låt säga att du och din partner åker bil. Partnern kör och börjar köra riktigt fort. Du ber om att sakta ner, men farten bara ökar. Tillslut får du panik, gråter och skriker. Först då saktar han ner farten, kör som vanligt igen och frågar vad du håller på med och anklagar dig för att vara galen.
Förövaren kanske pratar illa om dig, ljuger om vad som hänt mellan er eller sprider rykten om dig. Hen kanske försöker att få andra att tycka illa om dig, försöker att få dig att se galen ut eller framställer det som att det är du som varit elak.
Om ni har barn tillsammans kan förövaren prata illa om dig framför barnen, försöka att vända barnen emot dig eller uttrycka att du är en dålig förälder. Förövaren kanske hotar om att stämma dig på vårdnaden, hotar med att barnen kommer skadas, anklagar dig för att skada barnen eller sätter i system att göra orosanmälningar. Allt i försök att svärta dig eller få dig att ångra uppbrottet.
För utomstående kan det låta som något lätt att lösa, men det är komplicerat. Ofta har förövaren långt tidigare sett till att de ekonomiska förutsättningarna ska vara katastrofala om du väljer att lämna. Många kvinnor har inte getts insyn i ekonomin, har tvingats föra över sina inkomster och är lämnade med skulder han försatt henne i.
Vi har fått ett värdefullt tips vi fått av en advokat vi har mycket stort förtroende för och ofta samverkar med. Hennes rekommendation är att inte skriva på något avtal eller gåvobrev utan stöd av ett ombud. Det händer allt för ofta att kvinnor pressas att underteckna gåvobrev där förövaren tilldelas den samägda bostaden - medan bolånen fortsätter stå kvar på henne.
Spridning eller hot om spridning av material på dig med sexuellt innehåll. Ofta förenat med mycket skam, vilket gör att många kvinnor inte orkar eller vågar berätta. Så kallad hämndporr är olagligt och kan polisanmälas. Det är bra att ta screenshots på det som lagts ut och spara vilka sidor materialet delats på. Det är en viktig del av bevisningen om du någon gång kommer fram till att du vill polisanmäla.
Upprepad och oönskad kontakt, kontaktförsök, förföljelse eller kartläggning av ditt liv. Det sker ofta på flera olika sätt: telefonsamtal, sms, "anonyma" följarförfrågningar eller meddelanden på sociala medier, små belopp med eller utan meddelanden som skickas via Swish, besök hemma eller på arbetsplats, fysisk förföljelse med mera.
Starka band av motstridiga känslor uppstår mellan den som utsätter och den som utsätts för våld, vilket gör det väldigt svårt att lämna. Banden kan liknas vid ett starkt beroende och kallas de traumatiska banden, traumatisk bindning eller trauma bonding. Band för band behöver klippas. Föreställ dig ett riktigt tjock rep. Det är svårt att klippa rakt av med en kökssax. Om bit för bit i repet naggas upp så kan hela repet tillslut klippas.
Kunskap om våldets mekanismer hjälper den som utsatts för våld genom egen insikt i utsattheten. Kunskap hos anhöriga och yrkesverksamma är minst lika viktig, eftersom de kan se och förstå utsattheten. Det bidrar till att bryta normaliseringen vilket behövs för att klippa de traumatiska banden. Kunskapen ger redskap att bemöta misstänkt utsatthet och att ställa frågor om våld. Vi menar att samhället måste ansvara för att skapa förutsättningar att berätta. Enligt vår erfarenhet är det inte enbart svårt att berätta om våldet, det är svårt att ens kunna se sin egen utsatthet och hitta begrepp för att beskriva det. De flesta våldsutsatta identifierar sig inte som våldsutsatta. Det gäller även barn som växer upp med våld. Barn som ser våldet, hör våldet eller på annat sätt upplever våldet är också våldsutsatta och behöver hjälp.
Det flesta förövare är extra snälla, gulliga och kärleksfulla i perioder. Särskilt efter upptrappat våld. Han kanske gråter, ber om ursäkt eller köper gåvor efter att ha betett sig särskilt illa. Även de grymmaste kan uppvisa goda sidor och det är varken konstigt eller ovanligt att känna kärlek till sin partner trots våldet.
Lugnare perioder stärker förhoppningarna om att han har förändrats. Det kan kännas som att förövaren är genuint ledsen. Tyvärr håller det oftast en kortare period och ska snarare ses som en strategi för att hålla henne kvar. Våldet är inte okontrollerbara reaktioner eller impulser, det är systematiskt och har alltid ett syfte som är till förövarens vinning. Mäns våld mot kvinnor är inte konflikter eller samarbetsproblem. Det är våld.
Ofta förklaras våldet bort genom externalisering, alltså att utomstående faktorer gör att förövaren är våldsam. Till exempel att förövaren är stressad, har druckit alkohol eller är sjuk. Det kan också internaliseras, vilket betyder att man tror att våldet beror på en själv. Exempelvis att man tjatade, är för envis eller att för att man förtjänar det.
Vår systerjour Tjejjouren Dalia har haft tema psykiskt våld på Instagram. Här kan du läsa delar av de berättelser som delades.
”De största skadorna sitter i hjärtat. Hur jag blivit
kontrollerad, manipulerad och osäker”
”Jag blev så sjukt blind för det som hände. Mina vänner
sa att min personlighet var borta, men jag försökte bara
att duga för honom.”
”Han kunde säga: Det där har jag aldrig sagt. Han fick mig att känna att jag fått för mig allting och att jag överdrev.”
”Jag försökte flera gånger att lämna honom. Det har tagit över ett år för mig att återhämta mig.”
”Han lämnade mig hemma gråtande. Pendlade mellan att vara varm och kall i beteendet.”
”Jag fick höra att jag luktade äckligt, inte kunde köra bil och att jag var dålig på saker.”
”Han ville knappt ta i mig för att jag var enligt honom var
äcklig och tjock.”
”Han skriker att han aldrig kan vara med en sån som mig.
Att jag är dum i huvudet.”
”Han jämförde mig med andra tjejer, t. ex. från porr.”
”Han kunde påpeka min vikt, mina kläder och säga att jag inte var smart.”
”Inget jag gjorde var tillräckligt. Den enda bekräftelsen jag kunde få var i form av olika sexuella kommentarer.”